jusa

Fick en liten försenad födelsedagspresent av klasskompis Sofie :) Jag är inte så bra på närbilder men övning ger förhoppningsvis färdighet! :p

Idag var jag på möte hos en studievägledare på universitetet. Mina förhoppningar innan mötet var att jag skulle berätta för henne vad och vart jag vill jobba och då skulle hon säga vilken utbildning jag ska välja. Så blev det inte. Hon började prata om studier utomlands, praktikplatser, läsa ett tredje språk, ringa runt till de ställen jag vill jobba för att fråga vilken utbildning som krävs, ja tusen saker. Hon sa även åt mig att jämföra linjer i Karlstad med den linjen i Örebro jag är intresserad av. När jag gick ut från hennes kontor snurrade miljoner tankar runt i mitt huvud och det kändes som att jag kanske är färdigutbildad när jag är 40. Nu när jag fått smälta informationen lite så känns det snäppet bättre men jag är fortfarande väldigt förvirrad.

Mina drömjobb ligger hos Migrationsverket, antingen här i Sverige eller i något annat land, och även hos Svenska Ambassaden. Jag visste innan att det är en ganska lång väg dit men jag hade nog hoppats på att det skulle finnas 1 bra grundutbildning så att jag slipper läsa så utspritt för att specialisera mig. Nu verkar det inte vara riktigt så enkelt.. Först måste jag välja rätt grund, sen läsa ytterligare 2 år för att få en master och sen eventuellt läsa ytterligare kursen för att komplettera något jag kanske missat på vägen.
Så när ska man ha tid att göra normala saker? Typ skaffa barn, köpa hus och kombi? Vi kommer varken ha råd med hus eller bil så länge jag pluggar och att skaffa barn innan jag är färdigutbildad och vi har fast ekonomi finns inte på tavlan alls. Hur gör alla andra, väntar alla tills de är 40 med att skaffa barn eller orkar de med det under sin utbildning eller tar de paus från studierna?

Aldrig trodde jag att det skulle vara så svårt att välja min framtid men det visar ju sig att det är svårare än vad jag någonsin kunde tänka mig. Det borde finnas en utbildning för varje yrke så man slapp vara rädd för att välja fel..
Nej just nu känns mitt drömjobb och liv vääldigt långt borta men allt kommer väl vara värt det i slutändan, eller?


Svenska Ambassaden i Washington D.C

Hej på er! Idag har jag varit hos Stiftelsen Karlstadhus och lämnat in lite papper för gissa vad? Söndagen den 1a april flyttar vi! :D På måndag ska vi dit igen och skriva kontrakt och sen är vi hyresgäster i en 3a på Våxnäs. Inte vårt drömområde att bo i men storleken och hyran är värt pengarna och det är ju heller inte föralltid utan just nu och lite längre fram. Jag kan nog inte beskriva hur skönt det känns att hela den här flyttgrejen äntligen löste sig. Nu har vi förstahandskontrakt och kan bo kvar hur länge vi vill! Så som sagt, 1a april smäller det :D

Nu ska jag återgå till mitt pluggande, det blir no-life på mig denna veckan för jag MÅSTE klara min tenta på fredag - vill inte åka på att göra omtenta :( Så nu kör vi så det ryker! :)

Tänkte visa resultatet av mina och mammas bullar vi bakade i lördags! :)

Hej på er! Jag ska strax springa ner och jobba till 22 ikväll så slänger in dessa roliga bilder från början av veckan när Texas åkte spårvagn för andra gången i sitt liv.. Puss! :)

Hej på er! :) Hur mår ni? Jag mår bra! Igår satt ju jag och Emma barnvakt åt smulan och det gick hur bra som helst! Hon var väldigt trött så innan hon och jag gick upp för att sova tittade vi på Nicke Nyfiken och myste. Hon somnade väldigt snabbt och utan tutte, så himla duktig!
Jag och Emma satt sedan nere och tittade på Skavlan, Big Brother och sen View from the top. Vid 2 ungefär ville föräldrarna komma hem så Emma hämtade dem och körde sen hem mig också, tusen tack! :) Väl hemma slocknade jag väldigt snabbt i sängen,  ingen reaktion av att TJ kom hem en halvtimme senare :p

Snart ska jag ta bussen hem till Mamma och Milla, det ska bakas bullar! Jag kommer mest för att äta lasagne men en bulle till efterrätt är ju aldrig fel! ;)
Kl3 beger jag mig till Salong Moda för att ÄNTLIGEN få mitt hår fixat, slingat och klippt! Det ska bli såå skönt! Jag har bestämt mig för att bli ljusare i håret igen, jag trivs verkligen bättre så. Jag valde ju att gå tillbaka till min naturliga hårfärg i höstas för att slippa färga så ofta eftersom jag inte hade råd med det just då och det har funkat bra men så fick jag ett besök hos Ramadan av Mamma i födelsedagspresent så det ska utnyttjas direkt! :D

Ikväll är det jobb som gäller för min del men jag hoppas att ni får en mysig lördag! Puss :)


Outfit-bild från i somras :)

Jag fick en fråga idag angående TJs studier på SFI - Svenska för Invandrare så jag tänkte svara lite så gott jag kan :) TJ började läsa SFI i höstas och gick första "terminen" helt okej regelbundet då han inte jobbade så mycket då. Men efter jul och nyår har det blivit sämre och sämre, tyvärr. Jag vet inte riktigt varför för han är inte så lätt att få ur den verkliga anledningen men om jag förstår det hela rätt så tycker han att det är väldigt väldigt svårt. Undervisningen sker endast på svenska - logiskt, ja absolut men jag tänker då ifall jag kom till ett land, och skulle lära mig ett nytt språk - det skulle ju vara helt omöjligt att förstå om de som lärde ut enbart talade och undervisade på sitt eget språk, eller?
Jag minns när jag började läsa Spanska i 6an på högstadiet.. Min lärare blandade ju då svenska och spanska för att vi skulle lära oss steg för steg och ju högre nivå jag läste minskade såklart det svenska talet och på gymnasiet när jag läste steg 4 och 5 talade min lärare i princip ingen svenska alls. Så trodde jag att man gjorde för att lära från grunden, men jag är ju inte någon utbildad lärare så jag vet ju ingenting om lärningstekniker osv men jag vet vad som fungerade för mig.
I TJs klass går personer ifrån alla möjliga länder i världen. En är från Thailand, en från England, en från Polen, en från Litauen osv.. Och problemet då med att blanda språk i undervisningen blir ju såklart att hitta en lärare som kan tala alla dessa språk - det är ju omöjligt, tyvärr.

TJ har tyvärr inte trivts så bra på SFI vilket jag tycker är jobbigt då jag verkligen vill att han ska lära sig svenska, i alla fall så att han kan förstå och jag märker ju att han förstår mer och mer och jag tror att han lär sig mycket på jobbet. Så SFI kanske inte var hans grej helt enkelt..?
Sen gör jag kanske fel som inte pratar speciellt mycket svenska med honom som jag borde. Jag tycker det är bra att jag får öva på min engelska, speciellt när jag studerar det på universitetet. Sen är det ju så mycker enklare att prata engelska för då förstår vi varandra och jag slipper förklara vad jag menar 10ggr. Nej jag kanske får skärpa mig lite jag också?

Nu blev detta kanske ett lite rörigt svar för dig som frågade men hela SFI-grejen är lite rörig för mig. Jag skulle bli superglad om någon av er läsare hade något bra tips? Om ni har suttit i samma sits som jag? Funkade SFI för någon ni känner eller för er själva? Jag är som sagt sjukt tacksam för alla tips och råd jag kan få! :)